Har våra fackliga företrädare som sitter med vid förhandlingar fått båten att gunga? Om så är fallet ”Rock the boat babies”.  Är det därför som det aldrig kommer till något avslut i förhandlingarna? Har bristerna i förslaget spruckit? Det är vad jag tror. Jag tror att facken har öppnat ögonen på vår arbetsgivare som nu kanske känner att dom behöver backa ett par steg och fundera över konsekvenserna av förslaget. Har ni också oberserverat hur sällan det kommer fram att det måste gå snabbt, det finns nog personer i vår organisation som ska tacka sin lyckliga stjärna för att långsamhetens lov sjungits.

Närmast på agendan, före beslut om ny organisation, verkar ny avdelningschef stå. Vem blir det? Intern eller extern? Mina kontakter säger att om det blir fel internrekrytering blir det revolution. Hur känns det? Revolution på UV, äntligen händer något! Jag har bestämt mig, jag vill ha en extern chef. Inte kan vi väl ha en chef som varit med och försatt oss i den här situationen, eller vad tycker ni? Nej säger jag, in med friskt blod, nya impulser. Jag kräver nytt!!! Join the revolution!

Här följer en liten uppdatering av vad som hänt sedan sist. Den stora nyheten är att vi håller på att rekrytera en ny avdelningschef till utgrävningsverksamheten. Efter att ha sett vilka som sökt kan man lugnt konstatera att jobbet inte verkar eftertraktat. Dom stora namnen lyser med sin frånvaro. Hallå från cyberrymden var är alla ni som vi hade behövt? Varför har ingen från våra länsstyrelser runt om i Sverige sökt? Varför har inga museichefer av dignitet sökt? Svar: Vi är inte den attraktiva arbetsplats som vår arbetsgivare försöker göra sken av. Dom tror att det står massor med kompetenta sökanden och knackar på dörrn och vill in. Kära arbetsgivare hur naiva är ni egentligen?

Vilka har då sökt denna attraktiva tjänst. Håll i er, ni kunde aldrig gissa…..Surprise  – våra gamla chefer som för två månader sedan blev mer eller mindre uppsagda. Redan tidigt i höstas gjordes det klart från högre höjder, läs Riksantikvarien, att dom inte var önskvärda. Ledningen för RAÄ hade tappat förtroende för deras förmåga att leda och fördela arbetet.  Tillsammans bildade våra enhetschefer avdelningens ledningsgrupp och i samband med att en utredning tillsattes togs ledningsgruppen befogenheter bort.  De ansågs ha missköt avdelningen så totalt.

Men hör och häpna inte – nu anses flera av dom vara tänkbara kandidater till arbetet som avdelningschef, snett uppåt höger alltså. Dom klarade inte arbetet som enhets- och biträdande enhetschefer men avdelningschef anses dom klara. I annonsen står att stor vikt läggs vid ekonomisk sinnelag, det var just Uvs dåliga resultat och bristande kontroll på ekonomin som ledningsgruppen fick hårdast kritik för. Men det klart jag kanske inte har fattat riktigt, det var ju då för 6 månader sedan det är inte nu….. dom kanske har använt sina kompetenspengar till kurser i debet och kredit. Annars hade jag kunnat erbjuda gratiskurs – betyder inga pengar i kassakistan, fyll på. + däremot betyder pengar i kassakistan. Slut på första kurstillfället.

I ett brev från vår avdelningschef har vi fått veta att förhandlingarna ska börja på måndag. Förhandlingar om vad undrar ni? Det undrar vi med? Ska det förhandlas om våra tjänster, om lokalisering eller vad? Det är tyst. På kontoren går livet sin gilla lunk, nya uppdrag ramlar in, gamla avslutats.  I inposten på mailen ligger flera intressanta konferenser som man ska anmäla sig till nu, kan vi åka? Svaret är givetvis ja, vissa kommer att kunna åka, men vilka?

Egentligen hade jag tänkt skriva om arkeologiska uppdrag och hur marknaden ser ut.  Men jag tror att jag skiter i det för det ser så olika ut i landet beroende på vilken länsstyrelse det är som fattar beslut. Visst är det otroligt att finns olika kulturer inom de olika länsstyrelserna? Hallå, Hallå, var tog rättssäkerheten vägen?

Det känns i alla fall skönt att Mälardalen finns för där kommer det i den framtida organisationen att finnas arkeologer som ska arbeta och dra in dubbelt så mycket per person som de övriga arkeologerna inom RAÄ. Ska dom arbeta 16 timmar per dygn då, eller? Det finns visst något som heter arbetstidslagen, men den kanske går att förhandla bort för alla i Mälardalen. Vadå det fattar väl vem som helst så stressigt som det är i Stockholmsområdet så är dom ändå vana, springer i rulltrappor och man vet hur det är. Dom kommer säkert att kunna göra det på 14 timmar, dom är vana med stress. Egentligen borde stockholmare ha en egen arbetsmiljölag, man kanske kan ta bort allt som rör det psykosociala och stress. Eller det kanske räcker med att ta bort det på UV för det är i alla fall ingen som tar hänsyn till den. Den är faktiskt egentligen bara i vägen nu när man ska omorganisera och göra ”Ett starkt UV” ska man behöva ta hänsyn till sånt tjafs också? Nej kära arbetsgivare det tror jag inte ni behöver för det har ni aldrig gjort förrut så varför nu? Jag rekommenderar er i stället att använda några av era vanliga floskler för ni har ju en ordentlig floskelsamling att hämta ur.

 Det är fullständigt självklart att om man väljer att arbetar som arkeolog så inser man redan från början, det vill säga redan när man läser på universitetet att det kommer att bli knepigt med jobb. När jag senare fick min anställning som arkeolog på Riksantikvarieämbetet insåg jag också att det inte var så att man kunde vara säker på sin anställning, inte ens sin tillsvidareanställning. Med det här vill jag poängtera att jag varken är särkskilt bitter eller ledsen över att vår högsta chef, GD heter det normalt på statliga myndigheter men hos oss heter det Riksantikvarie, Inger Liljeqvist nu står i begrepp att omorganisera vår verksamhet. Tvärtom jag inser att det behöver göras men jag är inte överens om sättet det ska göras på.

Tyvärr kan jag i det här läget inte länka vidare till det framtagna dokumentet ”Ett starkt UV – så när vi dit” för det ligger internt på RAÄ´s hemsida men om någon som inte kommer åt det vill läsa det så är diarienummret 103-3236-2008 och är offentlig handlig så vitt jag förstår. Möjligen kan man hänsvisa till att det rör sig om ett arbetsmaterial och därmed vägra lämna ut det.

 Vad är det då som upprör mig så till den milda grad att jag valt att gå ut på detta sätt. Jo det är hur man väljer att göra den här omorganisationen i Mälardalen. Här har vi tidigare haft 3 lokalkontor som nu ska bantas ner till 1, det kan jag kanske hålla med om. Det jag inte håller med om är bemanningen som ska minskas från dagens ca 40 arkeologer till ungeför hälften. Jag skulle inte säga något om dom flesta av dessa arkeologer gått utan uppdrag (dvs inte har något att göra) men så är så vitt jag vet inte fallet. Hur kommer då arbetssituationen bli för dem som blir kvar? Vad tror ni själva?

I mitt nästa inlägg kommer jag att gå in på finansiering av den arkeologiska verksamheten, uppdrag, volymer och intäkter.

Jag vill också passa på att säga att vår ledning helt har slutat att besvara våra frågor. I samband med att utredningen jag refererar till ovan lades ut på vår interna hemsida öppnades också ett tycka till forum dit man kan vända sig med frågor. Tror ni att någon svarar på våra frågor? Rätt igen, svaret är självklart nej. Vad tror ni händer med arbetsmoralen på de lokalkontor som eventuellt ska läggas ned? Rätt igen, den är låg. Men moralen när det gäller att se sig om efter alternativa försörjningssätt både inom och utanför arkeologins trånga sfär är däremot hög.